maxensmamma

Kväll igen, herregud vad dagarna springer iväg. Har varit hos mamma med Max idag, det är så mysigt att träffa henne. Hennes man åker till Gran Canaria en vecka på fredag, så jag Max och Robban ska bo där en vecka med hundarna så att hon slipper vara själv, eftersom hon har problem med ögonen. Det ska bli jättemysigt! Hon är verklgen världens bästa mamma som alltid ställer upp vad det än är. Man är lite dålig på att säga det bara, så mamma, hoppas du läser det här: Vi älskar dig masssssoor!
Efter mamma var vi på BVC med Max. Han har vuxit så enormt, redan uppe på 7395 gr, och 64 lång. Min fina pojke! Han har börjat skratta nu, och det finns inget mysigare att lyssna på. Tiden går så fort, och jag försöker verkligen njuta av den här tiden. Han är snart ett halvår, det är helt sjukt. För ett år sedan visste jag inte ens om att jag var gravid, fick reda på det den 2/3. Minns det som igår, jag har alltid varit helnojig på att jag är med barn, så jag har nog tagit 30000000 gravtest i mina dar. Nu var min mens sen med typ 3 dagar, men jag blev ju nojig som vanligt och köpte ett test. Robban bara skrattade åt mig, igen! Jag trodde verkligen inte att jag var med barn, så när det blev ett + i rutan höll jag på att svimma, bokstavligt talat. Jag önskar jag kunde säga att första reaktionen var total glädje, men det var det faktiskt inte. Jag skäms över att säga det, men det första jag sa till Robban var:" Nu är mitt liv över" Jag såg alla negativa saker, och allt kändes bara helt sjukt. Robban däremot som aldrig velat ha barn, tog det bra mycker bättre. Han var riktigt glad faktiskt. När man sen låtit det sjunka in ändrade man förstås syn, och nu när jag fått min underbara lile kille så kan jag bara tänka att livet definitivt inte är över, utan att det precis har börjat,  på grund av honom. Mitt liv innan honom känns helt meningslöst på något sätt, och jag förstår inte vad jag levde för innan jag fick honom, han är verkligen meningen med mitt liv. Det låter väl knepigt, men jag älskar honom mer än jag ngonsin trodde var möjligt, så då blir det logiskt.....
Usch låter väl som en riktig flummare nu, men men...
Borde krypa ner i sängen, men det är så  mysigt att sitta uppe själv en stund och bara vara. Fick förresten väldigt goda nyheter igår! En av våra vänner, som drabbades av cancer i höstas, är förmodligen frisk igen! Helt underbart, och jag är så glad för han och hans sambos skull, som är en av mina bästa vänner. Måste fira dem någon dag.Nehe nu ska jag krypa ner ändå, annars blir jag trött och arg imorgon ;)
god natt!

Jaha, Lördag morgon halv 7 och jag kan inte sova....Har legat vaken sen klockan 4 och vänt och vridit mig. Robban snarkar så sött bredvid och Max har sovit hela natten, så det är ju typiskt att jag inte ska kunna sova...Jag har aldrig haft problem med sömnen innan. Men sedan  jag blev mamma har jag fått svårare att sova. Innan var det Robban som inte kunde sova, nu är det tvärtom. skumt...Den här dagen kommer alltså bli jättebra..Jag kommer vara skittrött och irriterad som jag alltid blir när jag är trött och sovit för lite. Överlag har det varit en ganska pissig vecka. I måndags var jag helt slut efter dopet, och Max också så han var kinkig hela dagen. Dessutom har jag fått sluta amma. Jag har inte tillräckligt med mat åt honom längre, så jag har fått börja ge han tillägg, och amma honom på morgon och kväll, när det har samlat på sig lite;). Trodde faktiskt inte jag skulle sakna det så mycket, men det gör jag. Det är lite separationsångest faktiskt, och jag känner mig ganska deppig. Dessutom är det dyrt som f-n med tillägg. Jag har känt mig allmänt trött och sliten, och varit extremt uttråkad av att bara gå hemma. Som en riktig småbarnsmamma med andra ord. Missförstå mig rätt, jag älskar Max över allt på denna jord, och oftast tycker jag det är jättemysigt att bara vara hemma med honom, men vi har ju alla vår "ups and downs". Känner mig helt under stimulerad. Jag har nästan alltid gjort något, om jag inte jobbat så har jag pluggat, och då har man ändå haft någonting att göra när man går hemma. Jag saknar faktiskt att plugga, att lära mig något nytt och känna mig intelligent! Trodde aldrig jag skulle säga det faktiskt... Men man saknar ju inte kon förrän båset är tomt. Usch vad jag gnäller nu,men det är skönt att få göra det ibland. Nåot som jag tycker är tråkigt är att jag inte har någon nära kompis som har barn i samma ålder som jag. Det skulle vara skönt att ha någon att älta lite med. Mina vänner är underbara, men de har ju ett annat liv än jag eftersom de inte har barn. Något annat man märker när man får barn är vilka som är ens riktiga vänner. Den jag trodde var min närmaste vän i hela världen visade sig inte vara det, och det gör mig jätteledsen. Jag har verkligen försökt att hålla kontakten, men hon har helt tappat intresset. Om det är för att jag fått barn eller något annat vet jag ju förstås inte, men barn är inte hennes starka sida så jag antar att det är det. Ha avrit nya ursäkter varje gång vi ska ha träffats, och hon har inte ens träffat Max! Han är snart 4 månader, och min "bästa" vän har inte ens sett honom. Jag tänkte att jag skulle ge henne en sista chans på dopet, så jag bjöd in henne även om alla andra avrådde mig. Jag trodde ju faktiskt att hon skulle komma, och om inte, så lovade jag mig själv att jag skulle bryta med henne helt. Tror ni hon kom? Nä...Hon skickade ett sms där hon skrev att hon tyvärr inte kunde komma. Så nu är hon ute ur mitt liv, jag orkar inte lägga mer energi eller ork på en människa som inte har något intresse av det. Man har ju faktiskt ett "förhållande" med sina vänner också, och nu är det förhållandet slut. Tråkigt men sant. Men jag saknar henne, eftersom vi i princip levde i symbios innan.... Kanske kan vi få tillbaks vänsakpen någon gång, eller inte.
Usch vad deppigt detta blev. Där ser ni hur jag blir av för lite sömn. Kanske skulle krypa ner en stund till?Och hoppas att min gosiga unge vaknar snart så jag får mysa med honom, då blir min dag genast lite bättre!!!

Äntligen hemma! Dopet gick kanonbra, Max var såå snäll,han sa inte ett ljud. Var så fin i sin dopklänning och snuttade på sin hand. När prästen tog honom tittade han bara på honom och skrattade. De andra bebisarna skrek och höll låda, men inte min son inte! Ska lägga upp lite bilder på honom sen. Jag var så duktig så  jag tog nattvarden. Jag och Robine trodde att alla skulle gå fram, så vi knallade fram och knäböjde framme vid altaret, men oj vad tomt där va! Så vi blev lite små fnissiga, barnslig som man är. Nattvardsvinet var förvånansvärt starkt får jag lov att säga, jag som inte druckit någonting på ett år blev nästan på sniskan ;)
Efter dopgudstjänsten åkte vi hem till mamma och styvpappa och åt smörgåstårta och vit marsipantårta. Max fick jättefina presenter, bland annat ett par pyttesmå Nike dojor utav sin moster, morbror och kusin, silverbestick av farmor och farfar, lilla spöket laban servis av Sanna, ett sparkonto med 1000:- av sina faddrar Lina och Robine och ett fondkonto med 500:- av sin Gudfar Fred. Tack så mycket allihop! Det var väldigt trevligt, men man blir så trött av att ha mycket folk omkring sig. Max sov hela tiden, och har precis vaknat. Rebeccas dotter Emmah hjälpte till att öppna paketen, hon är så söt den lilla tjejen. Rebecca bloggar också, ni kan kolla hennes blogg på rebeccy.blogg.se Vi har inte umgåtts så mycket innan, trots att hon varit mycket hemma hos mamma och hållt på med hennes hästar, men det verkar det bli ändring på nu. Vi ska börja på Yoga tillsammans, det ska bli himla kul, och att få nya vänner är alltid trevligt! Så fort jag har slutat amma ska jag dra med henne ut på krogen!
Ikväll blir det bara att ta det lugnt, är helt slut efter dagen.. Imorgon börjar Robban skolan, hoppas det går bra. Det blir nog lite ensamt här hemma....
skriver mer någon annan dag, måste vila lite nu, puuhhh..............

God Morgon!
Detta är så typiskt mig. Helt cool hela veckan inför dopet(eller vad det nu kan vara )och så dagen innan, Panik!!! Måste planera, fixa, packa.. Suck! Alla som har barn vet att planering är viktigt, annars blir det kaos, och som det kontrollfreak jag är blir det inte så bra... Jaja, andas andas... blir nog bra. Skönt att man slipper fixa mat i alla fall, ett stressmoment mindre. idag ska jag till mamma och  städa och ställa i ordning inför morgondagen, det tar nog några timmar. Tar med mig hundarna dit så dem får röja av sig lite överskottsenergi, det behövs!
Max har sovit mellan 23-07 flera dagar i sträck nu, jätteskönt. Jag vaknar ändå till flera gånger för att titta till honom, men man somnar ju om lika snabbt igen. Han är så rolig nu, allt ska in i munnen tycker han och när det inte går, så blir han skitförbannad! Det händer verkligen saker hela tiden. Hörde att han håller på o vaknar nu, så jag får gå och ta upp honom. Måste bara visa en bild, visst är han söt!

så skönt! jag har haft lite hemmaspa i badrummet, riktigt härligt. varmt skumbad, hårinpackning, ansiktsmask, skrubba kroppenoch fixa fötterna. Sånt behövs ibland, lite vardgaslyx. Fick jättefina saker av Robban i julklapp från The Sanctuary, ett dag spa i London. Mycket bra grejer, har köpt deras lermask innan, den rekommenderas varmt!
I december bjöd min storebror mig och syrran på dagspa på hotell tylösand, det var helt underbart, och när jag börjar jobba igen ska jag verkligen unna mig en sådan behandling någon gång ibland. Man känner sig så utvilad och fräsch efteråt. Vi har haft en mysig kväll hitills, ätit middag( klyftpotatis, kycklinfilé och tzatziki) med tända ljus, jag har fått ligga i badet och Robban spelat x-box med Max jämte sig. Han slocknade i sin stol precis, attans att jag inte hann ge han mat innan, det betyder att han kommer vakna om nån timme igen. Nu ska vi kolla film, Gran torino av och med Clint Eastwood, hoppas den är bra!

Fredag igen, herregud vad veckorna går fort! När man är mammaledig flyter dagarna verkligen in i varandra, vilket jag tycker är lite tråkigt, det var så skönt när man jobbade och pluggade, att verkligen njuta av fredagen och känna att man är ledig en hel helg och bara kan mysa. Det obligatoriska fredagsmyset! Robban fick glada besked idag, börjar läsa på Komvux nästa vecka för att sedan läsa till maskiningenjör till hösten, tycker jag låter bra, då kanske han kan få ett mycket välbetalt jobb och försörja mig, så jag kan bli en "Desperate Housewive"! Nä jag skojade bara, hur skönt det än är att gå  hemma med Max så behövs det lite rutiner, och jag skulle aldrig klara att bara vara hemma hela tiden. Fast man skulle kunna jobba med något för bara skojs skull, det är drömmen det. Min stora dröm är att om några år när jag jobbat lite och betalat av en del studieskulder, läsa till florist och öppna en egen affär med antika möbler som jag fixar till, och självklart blommor också. Det är något jag ångrar bittert idag, att jag inte läste till florist, har alltid älskat blommor och att pyssla ihop egna arrangemang och sånt. Men det är aldrig för sent att uppfylla sina drömmar! Nä nu tillbaks till städningen, så att här är nystädat, och man kan få en liten känsla av fredagsmys a alla fall!
Bye

Har precis plockat undan efter dagen, badat Max och slängt i en tvätt. Kom upp i sovrummet och fick en såndär lyckokänsla blandat med gråt i halsen när jag fick se Robban och Max ligga bredvid varandra på sängen och läsa saga, Max i sin söta pyamas och är helt inne i sin saga fast han är så liten. Ohhh, vad jag älskar dem båda två.
Prästen var här i eftermiddags och förberedde oss inför dopet på söndag. Robine och Fred som ska vara faddrar var här också. Fred verkar lite smått nervös, han ska nämligen bära Max. Men det ska nog gå bra. Robine stannade hela eftermiddagen, så vi hann snacka ikapp oss lite, har inte setts på så länge så det behövdes. Pratade med mamma för en stund sen och hon berättade att min styvfar har ordnat med all mat och tårtor och allt annat till på söndag, så jag behöver inte bry mig om någonting. Så skönt, man är tacksam för sin familj!
Nu ska jag gå och lösa av Robban så han får gå och röka, sen ska vi kolla film, och sen blir det väl sängen. Skriver mer imorgon
bye bye

Kanske ska berätta lite om vem jag är. Jag är Jennifer (haha), 28 år gammal och mamma till Maximilian, 3 1/2 månad gammal. Gift med Robert som jag varit tillsammans med i snart 14 år, av och till, så vi känner varandra ganska väl vid det här laget. Vi bor i Genevad, en liten håla som är ganska mysig 2 mil söder om Halmstad och 5 km norr om Laholm. Har bott här i ca 6 år i ett gammalt hus som vi håller på och renoverar ständigt. Har två hundar, som är riktiga busar. En springer spaniel på 4 år och en gatkorsning(!) på 2. Har utbildat mig till behandlingspedagog, men tyvärr inte hunnit utöva mitt yrke eftersomj ag blev gravid lite hastigt och lustigt förra vintern. Varför jag bloggar? Tja varför inte, blev nog inspirerad av min vän Rebecca, som också har blogg. Dessutom har jag inte så mycket att göra när Max har somnat på kvällarna. Så läs om ni vill, jag blir bara glad! Nu ska jag gå och sova!
natti natt