maxensmamma

Kväll igen, herregud vad dagarna springer iväg. Har varit hos mamma med Max idag, det är så mysigt att träffa henne. Hennes man åker till Gran Canaria en vecka på fredag, så jag Max och Robban ska bo där en vecka med hundarna så att hon slipper vara själv, eftersom hon har problem med ögonen. Det ska bli jättemysigt! Hon är verklgen världens bästa mamma som alltid ställer upp vad det än är. Man är lite dålig på att säga det bara, så mamma, hoppas du läser det här: Vi älskar dig masssssoor!
Efter mamma var vi på BVC med Max. Han har vuxit så enormt, redan uppe på 7395 gr, och 64 lång. Min fina pojke! Han har börjat skratta nu, och det finns inget mysigare att lyssna på. Tiden går så fort, och jag försöker verkligen njuta av den här tiden. Han är snart ett halvår, det är helt sjukt. För ett år sedan visste jag inte ens om att jag var gravid, fick reda på det den 2/3. Minns det som igår, jag har alltid varit helnojig på att jag är med barn, så jag har nog tagit 30000000 gravtest i mina dar. Nu var min mens sen med typ 3 dagar, men jag blev ju nojig som vanligt och köpte ett test. Robban bara skrattade åt mig, igen! Jag trodde verkligen inte att jag var med barn, så när det blev ett + i rutan höll jag på att svimma, bokstavligt talat. Jag önskar jag kunde säga att första reaktionen var total glädje, men det var det faktiskt inte. Jag skäms över att säga det, men det första jag sa till Robban var:" Nu är mitt liv över" Jag såg alla negativa saker, och allt kändes bara helt sjukt. Robban däremot som aldrig velat ha barn, tog det bra mycker bättre. Han var riktigt glad faktiskt. När man sen låtit det sjunka in ändrade man förstås syn, och nu när jag fått min underbara lile kille så kan jag bara tänka att livet definitivt inte är över, utan att det precis har börjat,  på grund av honom. Mitt liv innan honom känns helt meningslöst på något sätt, och jag förstår inte vad jag levde för innan jag fick honom, han är verkligen meningen med mitt liv. Det låter väl knepigt, men jag älskar honom mer än jag ngonsin trodde var möjligt, så då blir det logiskt.....
Usch låter väl som en riktig flummare nu, men men...
Borde krypa ner i sängen, men det är så  mysigt att sitta uppe själv en stund och bara vara. Fick förresten väldigt goda nyheter igår! En av våra vänner, som drabbades av cancer i höstas, är förmodligen frisk igen! Helt underbart, och jag är så glad för han och hans sambos skull, som är en av mina bästa vänner. Måste fira dem någon dag.Nehe nu ska jag krypa ner ändå, annars blir jag trött och arg imorgon ;)
god natt!